Mikael ”Micke” Nilsson är planeringsansvarig för vår primärproduktion och är med under kycklingens hela liv, från kläckning till slakt. Han berättar om vårt djuromsorgsarbete, hur det förändrats och vilka utmaningar vi möter idag.

Som ansvarig för primärproduktionen beställer jag kycklingar från kläckeriet till vår egen och våra externa uppfödare i Skåne och Blekinge, bestämmer insättningsdag av kycklingarna, samtidigt som jag hela tiden har en dialog med slakteriet. Jag utgår från slakteriets behov och planerar utefter det. Hur många dagar behöver exempelvis uppfödaren för att nå den önskade medelvikten? Här är det också viktigt att jag får tag på nya uppfödningsytor för att möta Atrias strategi med tillväxt. Jag ser även till att boka in plockpersonal och transporter till slakteriet, så det är många olika delar och löpande dialoger som får det hela att klaffa.

I och med att jag har ansvar för hela kedjan med levande kycklingar, berörs jag varje dag av djuromsorgen. Vi har rutiner för varje steg och självklart lagar att följa som vi måste säkerställa att vi följer. Vi jobbar med det här på en individnivå, även om det handlar om 65 000 kycklingar per dag, ser vi respektive kyckling som en enskild individ. Det sker löpande revisioner hos oss, vilket jag tycker är jättebra då risken annars är att man blir hemmablind. Vi vill hela tiden utvecklas, så revisionerna gör att vi rör oss framåt och hela tiden jobbar aktivt med djuromsorgen. Livsmedelsverket möter upp varje enskild transport till slakteriet och bedömer kycklingens hälsostatus, och vår egen veterinär Johannes är också involverad i allt som händer hos uppfödaren och följer hela tiden upp samt rapporterar in avvikelser.

Vår djuromsorgsgrupp
Jag är med i och leder vår djuromsorgsgrupp på Atria. Gruppen består av personal från hela kedjan, från plockning, transport, mottagning och slakt. Vi sitter i löpande veckomöten med Livsmedelsverket och har även löpande kontakt med länsstyrelsen. I våra möten diskuterar vi aktuella frågor och om det är något vi måste vara extra observanta på, till exempel sjukdomar som är en stor utmaning just nu. Vi måste ha stenkoll inom alla steg, skulle vi upptäcka en avvikelse, informerar jag direkt länsstyrelsen och Jordbruksverket – vi vill hålla oss på tårna hela tiden.

Bättre teknik, bättre djuromsorg
Jag har huvudansvaret för djuromsorgen men vi håller på att utbilda en till djuromsorgsansvarig för att kunna dela upp ansvaret, så att vi kan stötta varandra. I helhet tycker jag vi har en mycket bra djuromsorg, jag brukar tänka att jag ska kunna ta med min gamla mor på besök och hon ska inte tycka det känns obehagligt.

Vi har större projekt som kommer startas upp under Q3 2023, där vi bland annat kommer börja titta på ett nytt intransport och containersystem. I takt med att tekniken förbättras kommer också djuromsorgen bli bättre. Ny utrustning, som containrar och lastbilar kan minska klämrisker betydligt samt underlätta för personalen som hanterar kycklingar vid av och på-lastning. Helst hade vi velat ha nya containrar redan imorgon men precis som med mycket i livet är det långa ledtider och stora investeringar.

Det utvecklas hela tiden ny teknik och sker pågående forskning för att se hur man optimerar kycklinghanteringen. Det är mycket som hänt de senaste åren och händer hela tiden, för tio år sedan pratade vi inte ens om kyckling på individnivå. Vi blir hela tiden bättre, det är en konstant utveckling framåt. Vi får aldrig sitta lugnt i båten, för det är då något oftast går fel.

Stora utmaningen just nu: Sjukdomar
Precis som arbetet utvecklas och förändras, förändras också de utmaningar vi möter. För tre år sedan var benfel vår utmaning som vi lyckades få bukt på genom att samarbeta med kläckeri och göra ett byte av fågelras. av. Den mest akuta utmaningen just nu är sjukdomsbilden med Gumboro och E-coli. Vi har haft den här utmaningen i ett och ett halvt år nu och det är stora projekt som pågår för att försöka hitta en gemensam nämnare till vad det är som är orsaken. Det pågår arbete med att ta fram vaccin mot E-coli, men det kommer dröja i alla fall två år till vi har det på plats. Jag tror att om vi hittar ett sätt att bli av med Gumboro skulle det lösa många andra problem eftersom viruset slår ut hela immunförsvaret. Det är sorgligt ur flera perspektiv när kycklingarna blir sjuka och våra uppfödare tvingas avliva dem eller att det blir stora kostsamma kassationer på slakteriet. Det är synd om kycklingarna som blir sjuka och jobbigt för våra uppfödare.

Den stora utmaningen i att jobba med levande kycklingar är också något av det bästa med mitt jobb, ingen dag är den andra lik och jag får hela tiden utvecklas trots min ålder. Jag tycker om att jag får vara delaktig genom hela kedjan och har kontakt med både interna och externa parter längs vägen. Jag har jobbat inom området sedan 1979 och hade ju inte stannat om jag inte trivdes och tyckte att vi gör något bra − och som sagt, det blir hela tiden bättre.